ensam.

en gång till händer det. aldrig mer ska jag ge mig in på det igen. jag ger upp nu, ingenting blir ändå som jag vill. så varför ska jag försöka? så jag fortätter med att leva ensam. det är nog det som är meningen..

tack emelie för att du finns, du är allt jag behöver <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0